Suluguni

on
Suluguni
Suluguni
Suluguni
Suluguni
Hvitträsk
Hvitträsk
Penaty
Penaty
St. Petersburg
St. Petersburg
Kotka
Kotka

Suluguni

Våren kom av sig, det är kallt och blåsigt. Idag är det dessutom grått och regnet hänger i luften. Lika bra att sitta inomhus och sura. Jag gick igenom lite gamla bilder och hittade fina bilder från en resa till St. Petersburg för många år sedan. Jag och en svensk fotograf jobbade först med Hvitträsk i Kyrkslätt, därefter åkte vi till St. Petersburg för att jobba på Ilja Repins hus Penaty och på hemvägen åkte vi ännu till den kejserliga fiskestugan i Kotka. Det var väldigt mycket jobb och vi hade inte heller så många dagar på oss. Vi åkte till Ryssland med St. Peter Line vilket var väldigt smidigt då vi inte behövde söka visum. Man är på färjan två nätter och så sover man en natt på ett hotell. På morgonen tog vi taxi till Penaty och den resan var oförglömlig, det fanns inget säkerhetsbälte på baksätet och taxichauffören körde ungefär som Kimi Räikkönen skulle ha gjort. Väl framme bestämde oss för att åka hem kommunalt istället.

Vi åkte till Penaty även följande dag, det var en del exteriörbilder som skulle tas och vi ville vara på den säkra sidan så att vi hade tillräckligt med material. Nackdelen var att det tog nästan två timmar att åka dit kommunalt och lika länge för att åka till stan igen. Vi hann inte se så mycket av staden egentligen, vi gick längs vattnet (Neva)och hann se några av huvudgatorna men inte så mycket mer. Vi frågade folk om var vi skulle äta någonstans och nästan alla viftade och förklarade om olika pizzaställen. Det vill man väl inte äta om man har kommit hela vägen till Ryssland? Av en slump hittade vi en kaukasisk restaurang på en tvärgata och beställde in lite av varje. Förrätten bestod av en georgiansk ost som heter suluguni och jag blev väldigt förtjust i den direkt. Lite sur och salt smak, stekt så att osten rinner under det tunna skalet Alla som tycker om raclette kommer att älska även suluguni. Det kan man köpa i en estländsk butik i Åbo och jag dubbelpanerade (mjöl, ägg och ströbröd) skivorna innan stekning vilket var lite överkurs men tonåringen kom hem och åt upp allt så det ar ju inga problem, direkt. Jag tycker att det ser ut som enbart mjöl på osten nu när jag tittar på originalbilden så det ska jag testa nästa gång. Vi fick det här även i tunna, ostekat skivor av osten på salladsblad i en restaurang i Tallinn tidigare i år.

Suluguni

Spring sort of came off, it’s cold and windy today. In addition the gloomy weather is back and soon, it is going to rain. One might just as well stay inside and be grouch. I was going through some old photos and found some nice ones from a trip to St. Petersburg many years ago. Me and a Swedish photographer worked first with Hvitträsk in Kirkkkonummi, then we traveled to St. Petersburg to work with Ilja Repin’s House Penaty and on the way home we went to do a story of the Imperial Fishing Lodge in Kotka. It was a lot of work and we did not have that many days to do it all. We went to Russia with St. Peter Line which was a very smooth way to travel as we did not have to apply for a visa. One is on the ferry for two nights and one night in the city at a hotel. In the morning we took a taxi to Penaty and that trip was unforgettable, there was no seat belts at all on the back seat and the taxi driver drove like how Kimi Raikkonen would have driven. Once at Penaty, we decided to use buses and metro to get back to the hotel instead.

We went to Penaty even the following day, there were some exterior photos that needed to be taken and we wanted to be sure that we had enough material. The downside was the fact that it took almost two hours to go there and for the same time to get back to the town again. We did not see so much of the city really, we walked along the water (Neva) and managed to see some of the main streets but not so much more. We asked local people where to eat and almost everyone waved and explained about different pizza places. You do not want to eat pizza while in Russia, do You? By chance, we found a Caucasian restaurant on a cross street and ordered a little of each. The starter was Georgian cheese called suluguni and I became very fond of it immediately. A little sour and salty flavor, fried so that the cheese melts under the thin shell. Anyone who likes raclette will also love suluguni. This cheese can be bought in an Estonian shop in Turku and I battered (flour, egg and bread) the slices before frying, which was a little too heavy but as the teenager came home and ate everything so there was no problem, really. I think it looks like only flour on the cheese now when I look at the original photo so I’ll try that next time. We also got this in thin natural slices on salad leaves in a restaurant in Tallinn earlier this year.

Suluguni

Kevään tulo tyssähti tähän, nyt on taas kylmää ja tuulista. Siihen päälle vielä tämä tavallinen harmaus ja uhkaavat sadepilvet. Tällaisen päivän voi hyvin viettää sisällä murjottamassa. Kävin läpi vanhoja valokuvia ja löysin vuosi sitten otettuja matkakuvia Pietarista. Minä ja eräs ruotsalainen valokuvaaja teimme ensin juttua Hvitträskistä Kirkkonummella, sitten lähdimme Pietariin Ilja Repinin Penaty -taloon ja kotimatkalle teimme vielä jutun keisarillisesta kalastusmajasta Kotkassa. Teimme muutaman päivän aikana todella paljon töitä. Venäjälle lähdimme St. Peter Linen aluksella, se olikin helppo tapa matkustaa kaupunkiin, koska tällä matkalla ei tarvittu viisumia. Laivalla nukuttiin kaksi yötä ja maissa yksi yö hotellissa. Aamulla otimme taksin Penatyyn ja matka oli sikäli unohtumaton, että takapenkillä ei ollut lainkaan turvavöitä ja taksikuski ajoi kuin Kimi Räikkönen konsanaan. Päästyämme perille päätimme käyttää julkisia kulkuneuvoja.

Menimme Penatyyn myös seuraavana päivänä, koska halusimme lisää ulkokuvia ja muutoinkin varmistaa, että materiaalia oli tarpeeksi. Tämän päätöksen haittapuolena oli se, että matkat kestivät yhteen suuntaan lähes kaksi tuntia. Emme ehtineet nähdä itse kaupungista juuri mitään, ehdimme vain kävellä Nevan rantoja ja käydä muuttamalla pääkadulla. Kysyimme paikallisilta, mitä ravintolaa he suosittelisivat ja melkein kaikki huitoivat pizzerioihin päin. Kuka nyt pizzaa haluaa Venäjällä syödä? Löysimme sattumalta sivukadulta kaukaasialaisen ravintolan ja tilasimme listalta summamutikassa kaikenlaista. Alkupala oli georgialaista suluguni – juustoa, ja ihastuin siihen heti. Juusto on sekä hapanta että suolaista, ja se oli paistettu niin, että ohuen kuoren alla oli sulaa juustoa. Jos pidät raclette -juustosta, pidät myös tästä. Sulugunia voi ostaa Puutorin virolaisten elintarvikkeiden myymälästä. Tein viipaleisiin tuplapaneroinnin (jauhoja, kananmunaa ja korppujauhoja) ennen paistamista, mutta se oli aika raskas ratkaisu. Teinipoika tuli kuitenkin koulusta ja söi kaiken, varsinaista ongelmaa ei siis ollut. Kuvassa näyttää kuitenkin siltä, että juusto on paneroitu vain ja ainoastaan vehnäjauhoissa, joten kokeilen ensi kerralla sitä. Saimme tätä juustoa ohuina, paistamattomina viipaleina salaattilehtien päällä alkuruoaksi yhdessä tallinalaisessa ravintolassa aiemmin tänä vuonna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s